Nyheter (Krönika)

Relevanta skolämnen

Under min gymnasietid läste jag ca 30 olika ämnen, allt från historia till musik. Idag läser jag juridik och utav alla de 30 ämnena jag läste har jag bara nytta av ca 6 st. Visst behövs alla skolämnena, speciellt grundämnena, men det finns ingen reson i att tvingas läsa dem som man inte kommer att ha nytta av senare. Vad har t.ex. en kirurg för nytta av gymnastik? Kunna göra kullerbyttor under en operation?

Jag antar att man får en personlig erfarenhet av diverse skolämnen, men det ska ligga i varje students intresse att vilja läsa någonting. Är verkligen alla ämnen vi läser relevanta för våra fortsatta studier? Knappast. Det borde finnas fler inriktningar i gymnasiet med färre ämnen för varje inriktning. På så sätt skulle skolverket tillfredsställa elevens behov, då eleven besparas en massa, enligt denne, onödiga ämnen. Elever som t.ex. vill läsa ämnen som tillhör kategorin läkare ska få läsa allt som hör de olika läkaryrkena till, d.v.s. de ska läsa medicin m.m. och inte om August Strindberg.

Ibland känns det som om skolministern leker rysk roulette med olika skolförslag. Under senare års ständigt ändrade planeringar så förekommer det utan tvekan beslutsångest bland de överåldriga ministrarna i skolverket. Som exempel kan vi ta betygsystemet, som känns för komplicerat och osäkert för de ungdomar jag har frågat ut. Det ska inte behöva vara så. Skolverket finns till för ungdomarna och inte för de som sitter i ledningen.

Gymnasieelever har för mycket att göra, då menar jag i första hand naturvetare och samhällsvetare. De har för många ämnen som gör att de misslyckas i vissa och tvingas söka till komvux eller liknande för att höja betygen. För att inte tala om högskolornas höga intagningskrav. Elever som har en naturbegåvning för ett visst yrke, t.ex. journalistik, kanske inte får chansen för att de har för låga betyg, men är egentligen otroligt duktiga på att skriva och formulera sig för det dem är ämnade för.
Inget ont talat om svenska skolsystemet, det är väldigt bra och allmänbildande. Men eleven borde redan på gymnasienivå kunna få läsa det han/hon vill utan att behöva stöta på ämnen som inte har något att göra med det de vill bli, som ligger helt utanför deras intressen. Nu var det ca 4-5 år sedan jag läste på gymnasiet, men det är fortfarande samma system. Det som har ändrats och förvirrat eleverna är betygssystemet. Det skulle inte förvåna mig om en ny ändring tillkommer inom kort tid. Huvudregeln är egentligen ganska enkel och lyder som följande: inga studenter = ingen skola. I mina ögon verkar det som att många elever inte får sina röster hörda, att de ignoreras utav skolledningen. När en majoritet av elever vill utföra en viss sak så vill de göra det för deras egen skull, och för att de själva ska trivas i skolmiljön. Nu har jag tagit upp skolämnen, men det kan handla om vad som helst som berör skolan. I sådana fall bör skolverket lyssna till eleverna och tillämpa skolverkets regler utefter deras vilja och inte efter vad ministrarna anser vore bäst, vilket oftast leder till att elevernas ansökan slås ner p.g.a. brist på resurser. Jag tror snarare att bristen ligger hos ministrarna själva.

En förbättring vore att skolledningen och eleverna möttes halvvägs. På så sätt skulle alla kunna komma överens. Många rektorer skulle säkert gå med på det, men kan inte det därför att skolverket möter inte skolledningen halvvägs. Det är egentligen där skon klämmer. Politiker (t.ex. skolministern) har egentligen aldrig tillhört mina favoriter, men skulle de lyssna mer på oss, representera våra åsikter, få vår vilja genomförd - med andra ord, utföra sin plikt - så skulle jag ha ett annat perspektiv på det hela.

Emanuell Öz (2002-04-20)